Stannit

Stannit
Stannit (mörkgrå), kopparkis (mässingsgul) och kvarts (klara stavar) från Yaogangxian-gruvan (瑶岗仙矿), Hunan, Kina.
Kategori	Sulfosalter
Grupp	Stannitgruppen
Dana klassificering	02.09.02.01
Strunz klassificering	02.CB.15a
Kemisk formel	Cu₂FeSnS₄
Färg	Stålgrå, järnsvart, kan ha blå skiftning
Förekomstsätt	Sällsynt som pseudooktraediska kristaller, också massivt, granulerat och spritt
Kristallstruktur	Tetragonalt - skalenoedriskt
Tvillingbildning	Penetrationstvillingar på {102}
Spaltning	Otydlig på {110} och {001}
Brott	Ojämnt
Hårdhet (Mohs)	4
Glans	Metallisk
Pleokroism	Svag
Transparens	Ogenomskinlig
Fluorescens	Ej fluorescerande
Streckfärg	Svart
Densitet	4,3–4,5
Typlokal	West Wheal Kitty, Cornwall, UK^[1]

Stannit, Cu₂FeSnS₄, är ett svavelhaltigt mineral med koppar, järn och tenn. [ Stannit påträffas i tennbärande hydrotermala mineraliseringar tillsammans med kopparkis, zinkblände, tetraedrit, arsenikkis, pyrit, kassiterit, och volframit.

Etymologi och historia

Namnet kommer från latin för tenn: Stannum. Stannit beskrevs första gången 1797 i en förekomst i Wheal Rock, St. Agnes, Cornwall, England.

Förekomst

Utöver typlokalen West Wheal Kitty i Cornwall förekommer mineralet också vid Freiberg i Sachsen, i Bolivia samt på Tasmanien. I Sverige har stannit påträffats som små korn i blyglans i Tunaberg, Södermanland.^[2]

Varieteter

Zink är vanligt förekommande och ersätter då järn. Stannit bildar fast lösning med mineralet kesterit Cu₂ZnSnS₄. Spår av germanium kan förekomma.

Användning

Stannit används som en tennmalm. Stannit består av cirka 28% tenn, 13% järn, 30% koppar och 30% svavel av massan. Det förekommer också i viss utsträckning utvinning av koppar.