Jättestjärna

Ett exempel på ett Hertzsprung–Russell-diagram.
spektraltyp
bruna
dvärgar
vita dvärgar
röda
dvärgar
subdvärgar
dvärgar
huvudserien
underjättar
jättar
ljusstarka jättar
superjättar
hyperjättar
absolut
magni-
tud
(MV)

En jättestjärna, eller rätt och slätt jätte, är en stjärna som befinner sig i sena utvecklingsstadier, där allt väte hunnit omvandlas till helium och kol i centrum.[1] Sådana stjärnor har avsevärt större radie och luminositet än huvudseriestjärnor med samma yttemperatur.[2] Vanligen har en jättestjärna en radie mellan 10 och 100 gånger solens radie och mellan 10 och 1 000 gånger dess luminositet. Stjärnor som är ännu större och ljusstarkare benämns superjättar och hyperjättar.[3][4] En mycket varm och ljusstark huvudsekvensstjärna kan också refereras till som jättestjärna.[5] Förutom dessa ligger jättestjärnorna på grund av sin storlek och luminositet över huvudsekvensstjärnorna i Hertzsprung-Russell-diagram (se illustration till höger) i luminositetsklass II (ljusstarka jättar) och III (vanliga jättestjärnor).[6]

Välkända jättestjärnor är Aldebaran, Arcturus, Capella, Spica och Bellatrix.[1]

Solen kommer så småningom att utvecklas till en röd jätte.[7] Det kommer att ske om ungefär fem miljarder år.[8][9] Den kommer då att bli så stor att den slukar Merkurius, Venus och förmodligen också jorden.[9][10]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Giant star, tidigare version.

Noter

  1. ^ [a b] ”Jättestjärna”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/j%C3%A4ttestj%C3%A4rna. Läst 5 mars 2019. 
  2. ^ Giant star, entry in Astronomy Encyclopedia, ed. Patrick Moore, New York: Oxford University Press, 2002. ISBN 0-19-521833-7.
  3. ^ supergiant, entry in The Encyclopedia of Astrobiology, Astronomy, and Spaceflight, David Darling, online, läst 15 maj, 2007
  4. ^ hypergiant, entry in The Encyclopedia of Astrobiology, Astronomy, and Spaceflight, David Darling, online, läst 15 maj, 2007.
  5. ^ Giant star, entry in Cambridge Dictionary of Astronomy, Jacqueline Mitton, Cambridge: Cambridge University Press, 2001. ISBN 0-521-80045-5.
  6. ^ giant, entry in The Facts on File Dictionary of Astronomy, ed. John Daintith and William Gould, New York: Facts On File, Inc., 5th ed., 2006. ISBN 0-8160-5998-5.
  7. ^ Björn Stenholm. ”Röd jättestjärna”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/r%C3%B6d-j%C3%A4ttestj%C3%A4rna. Läst 5 mars 2019. 
  8. ^ Nola Taylor Redd. ”Red Giant Stars: Facts, Definition & the Future of the Sun” (på engelska). space.com. http://www.space.com/22471-red-giant-stars.html. Läst 5 mars 2019. 
  9. ^ [a b] Schröder, K.-P.; Connon Smith, R. (2008). ”Distant future of the Sun and Earth revisited” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 386 (1): sid. 155–163. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13022.x. Läst 5 mars 2019. 
  10. ^ Boothroyd, A.I.; Sackmann, I.‐J. (1999). ”The CNO Isotopes: Deep Circulation in Red Giants and First and Second Dredge‐up” (på engelska). The Astrophysical Journal 510 (1): sid. 232–250. doi:10.1086/306546. Läst 5 mars 2019. 
Auktoritetsdata
LCCN: sh2003001064GND: 4178136-3SUDOC: 035625627BNF: cb13325484p (data)NDL: 00575862NKC: ph217741