Generalguvernementet

Den här artikeln handlar om det tyska Generalguvernermentet i nuv. Polen-Ukraina-Vitryssland 1939-1945. För Skånska generalguvernementet, se Skånska generalguvernementet, för generalguvernerment som statsskick, se Generalguvernement

Generalgouvernement (tyska)

1939–1945

Flagga

Vapen

Karta över Polen 1939.
Den blå streckade linjen markerar Polens gräns före september 1939. Generalguvernementet är markerat med grönt; det grönrutiga området tillkom efter Tysklands invasion av Sovjet 1941. Den röda linjen markerar den gräns mellan Tyskland och Sovjet som fastlades i Molotov-Ribbentrop-pakten 1939.

Huvudstad

Łódź (12 oktober 1939 – 4 november 1939)
Kraków (4 november 1939 – 1945)

Språk

Tyska, polska, ukrainska

Statsskick

guvernement

Bildades

12 oktober 1939

Upphörde

1945

– upphörde genom

Tysklands kapitulation i andra världskriget

Areal

95 000 (1939–1941)
142 000 (1941–1945) km²

Folkmängd
– befolkningstäthet

12 000 000 (1941)
84,5 inv/km²

Generalguvernementet (för de ockuperade områdena i Polen; tyska Generalgouvernement für die besetzten polnischen Gebiete) var en administrativ region i Polen, som Tyskland ockuperade efter invasionen av Polen, till skillnad från västra delarna av Polen, som Tyskland annekterade direkt. Generalguvernementet ägde bestånd mellan 1939 och 1945. Det av nazisterna deklarerade målet var att göra området "judefritt" och fördriva de etniska polackerna, för att landet istället skulle kunna tas i anspråk av tyska nybyggare (jämför "Lebensraum") och senare annekteras till Tyskland.^[1]

Samtliga polska skolor stängdes och ockupationsmakten reglerade invånarnas näringsintag till endast 2 500 kJ (600 kcal) per dag. På Generalguvernementets territorium uppfördes fyra olika förintelseläger: Bełżec, Sobibór, Treblinka och Majdanek. Många etniska polacker tvingades till det egentliga Tyskland för att utföra tvångsarbete.

Geografi

Generalguvernementet bildades den 26 oktober 1939, efter Tysklands polska fälttåg. Generalguvernementet sträckte sig över centrala Polen och begränsades i öst av den tysk-sovjetiska demarkationslinjen vid floderna Bug och San, i söder av gränsen till Ungern (Karpato-Ukraina) och det då självständiga Slovakien, i väst och norr av det tyska protektoratet Böhmen-Mähren, de preussiska provinserna Schlesien (polska Śląsk) och Östpreussen samt Reichsgau Wartheland.

Administration

Högste befattningshavare i Generalguvernementet var generalguvernören, Hans Frank, som hade sitt högkvarter först i staden Łódź (tyska Litzmannstadt), sedan i staden Kraków (tyska Krakau) från den 13 november 1939. Biträdande generalguvernör (statssekreterare) var 1939–1940 Arthur Seyss-Inquart och 1940–1945 Joseph Bühler. Från den 31 juli 1940 räknades Generalguvernementet som ett annex till Tyska riket, och därefter användes bara det första ledet i Generalguvernementets namn.

Den administration som generalguvernören var chef över kallades "Generalguvernementets regering". Högsta befattningshavare i de olika distrikten – Krakau, Lublin, Radom, Warschau och (från 1941) Galizien – kallades guvernör. Vid sidan av Frank hade även Hermann Göring högsta civila myndighet över Generalguvernementet, i sin egenskap av högste ansvarige för de tyska fyraårsplanerna.

Generalguvernementets fortsättning och slut

Den 1 augusti 1941 bildades distriktet Galizien av nyerövrade områden i öst, varefter Generalguvernementet bestod av fem distrikt. Sommaren 1944 påbörjade Röda armén Operation Bagration vilket ledde till att Generalguvernementets territorium fram till floden Wisła (tyska Weichsel) hade befriats av sovjetiska och polska styrkor. I januari 1945, efter att Wisła-Oder-operationen inletts, var Generalguvernementet helt och hållet befriat av sovjetiska och polska trupper.

Civilförvaltning och polisorganisation

Generalguvernör

Hans Frank: 1939–1945

Statssekreterare

Arthur Seyss-Inquart: 1939–1940
Josef Bühler: 1940–1945
- Ställföreträdare: Ernst Boepple

Högre SS- och polischef (Höhere SS- und Polizeiführer, HSSPF)

Theodor Eicke: 1939
Friedrich Wilhelm Krüger: 1939–1943
Wilhelm Koppe: 1943–1945

Befälhavare för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst

Bruno Streckenbach: 1939–1941
Karl Eberhard Schöngarth: 1941–1943
Walther Bierkamp: 1943–1945

Befälhavare för Ordnungspolizei

Emil Höring: 1 oktober 1939 – 25 oktober 1939
Herbert Becker: 25 oktober 1939 – 31 oktober 1940
Paul Riege: 31 oktober 1940 – 22 augusti 1941
Rudolf Müller-Bonigk: 22 augusti 1941 – september 1941
Gerhard Winkler (död 15 april 1945): september 1941 – 1 maj 1942
Herbert Becker: 1 maj 1942 – 1 augusti 1943
Hans-Dietrich Grünwald: 1 augusti 1943 – 8 mars 1944
Fritz Sendel: 8 mars 1944 – 23 mars 1944
Emil Höring: 23 mars 1944 – januari 1945

Distriktet Krakau

Guvernör

Otto Wächter: 1939–1942
Richard Wendler: 1942–1943
Ludwig Losacker: 1943
Curt Ludwig Ehrenreich von Burgsdorff: 1943–1945

Stabschef

SS- och polischef (SS- und Polizeiführer, SSPF)

Karl Zech: 1939–1940
Hans Schwedler: 1940–1941
Julian Scherner: 1941–1944
Theobald Thier: 1944–1945

Kommendör för Ordnungspolizei

Emil Höring: 1939
Max Montua: 1939–1940
Hermann Keuper: januari 1940 – december 1941
Richard Gassler (död 30 juli 1942): 30 december 1941 – 30 juli 1942
Werner Bardua: augusti 1942 – 1944
Felix Bauer: 1944
Günther Merk: 1944–1945

Kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst

Bruno Müller: 1939
Walter Huppenkothen: 1939–1940
Ludwig Hahn: 1940
Max Großkopf: 1940–1943
Rudolf Batz: 1943

Distriktet Lublin

Guvernör

Friedrich Schmidt: 1939–1940
Ernst Zörner: 1940–1943
Richard Wendler: 1943

Stabschef

SS- och polischef (SS- und Polizeiführer, SSPF)

Odilo Globocnik: 1939–1943
Jakob Sporrenberg: 1943–1944

Kommendör för Ordnungspolizei

Gerret Korsemann: 25 oktober 1939 — 1 februari 1941
Walter Griphan: 1 februari 1941 — 5 december 1941
Walter von Soosten: december 1941 — april 1942
Hermann Kintrup: 22 maj 1942 — september 1943

Kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst

Alfred Hasselberg: 1939–1940
Walter Huppenkothen: 1940–1941
Johannes Müller: 1941–1943
Karl Pütz: 1943–1944

Distriktet Radom

Guvernör

Karl Lasch: 1939–1941
Ernst Kundt: 1941–1945

Stabschef

Friedrich Egen

SS- och polischef (SS- und Polizeiführer, SSPF)

Fritz Katzmann: 1939–1941
Carl Oberg: 1941–1942
Herbert Böttcher: 1942–1945

Kommendör för Ordnungspolizei

Ferdinand Heske: 1939–1940
Paul Worm: 1940-1942
Erich Sachße: 1942
Paul Baerhen: 1942–1944

Kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst

Fritz Liphardt: 1939–1943
Joachim Illmer: 1943–1945

Distriktet Warschau

Guvernör

Ludwig Fischer: 1939–1945

Stabschef

Heinrich Barth: 1939–1940
Herbert Hummel: 1941–1944 (vice guvernör 1943–1944)
Friedrich Gollert: 1944–1945

SS- och polischef (SS- und Polizeiführer, SSPF)

Paul Moder: 1939–1941
Arpad Wigand: 1941–1943
Ferdinand von Sammern-Frankenegg: 1942–1943
Jürgen Stroop: 1943
Franz Kutschera: 1943–1944
Walter Stein: 1944
Paul Otto Geibel: 1944–1945

Kommendör för Ordnungspolizei

Max Daume: 1939
Karl Brenner: 1939–1940
Max Montua: 1940
Joachim Petsch: 1940–1942
Rudolf Haring: 1942–1943
Rudolf von Zamory: 1943
Rudolf Haring: 1943–1944
Wilhelm Rodewald: 1944
Kurt Fischer: 1944–1945

Kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst

Lothar Beutel: 13 september 1939 — 23 oktober 1939
Josef Meisinger: 23 oktober 1939 — 1 mars 1941
Johannes Müller: 8 mars 1941 — 31 juli 1941
Ludwig Hahn: 1 augusti 1941 — 16 december 1944
Siegmund Buchberger: 16 december 1944 — 20 januari 1945

Distriktet Galizien

Guvernör

Karl Lasch: 1941–1942
Otto Wächter: 1942–1944

Stabschef

Ludwig Losacker
Otto Bauer
Josef Brandl

SS- och polischef (SS- und Polizeiführer, SSPF)

Fritz Katzmann: 1941–1943
Willi Ost: 1943
Theobald Thier: 1943–1944
Christoph Diehm: 1944
Säte: Lemberg

Kommendör för Ordnungspolizei

Kommendör för Gendarmeriet

Franz Gansinger

Kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst

Helmut Tanzmann: 1941–1943
Josef Witiska: 1943–1944

Se även

Referenser

Noter

^ Snyder 2011.

Webbkällor

”Sicherheitspolizei und SD” (på tyska). 1933-1945 Täter und Mitläufer. Arkiverad från originalet den 17 december 2012. https://www.webcitation.org/6CysjrxbR?url=http://www.tenhumbergreinhard.de/05aaff9bed107112f/05aaff9cdc111d20a.html. Läst 17 december 2012.
”SS- und Polizeiführer (SSPF)” (på engelska). Axis History Factbook. Arkiverad från originalet den 17 december 2012. https://www.webcitation.org/6CysbSjZ1?url=http://www.axishistory.com/index.php?id=3126. Läst 17 december 2012.
”Zur Geschichte der Ordnungspolizei” (på tyska). Lexikon der Wehrmacht. Arkiverad från originalet den 17 december 2012. https://www.webcitation.org/6Cysnhy1t?url=http://www.lexikon-der-wehrmacht.de/Zusatz/SS/Ordnungspolizei-R.htm. Läst 17 december 2012.

Tryckta källor

Bedürftig, Friedemann (2008). Tredje riket från uppgång till fall: en uppslagsbok. Stockholm: Ersatz. sid. 150. ISBN 978-91-88858-32-0
Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004) (på engelska). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 - March 1942. London: Heinemann. sid. 347–352. ISBN 0-434-01227-0
Curilla, Wolfgang (2011) (på tyska). Der Judenmord in Polen und die Deutsche Ordnungspolizei 1939–1945. Paderborn: Schöningh. ISBN 978-3-506-77043-1
Forsberg, Mathias; Szulc, Artur (2008). Med förtvivlans mod: kampen för Polen 1939-45. Stockholm: Prisma. ISBN 978-91-518-4701-6
Hilberg, Raul (1985) (på engelska). The Destruction of the European Jews. New York: Holmes & Meier. ISBN 0-8419-0832-X
Johnsson, Peter (2009). ”Polen under andra världskriget”. Polen i historien. Stockholm: Carlsson. ISBN 978-91-7331-266-0
Lukowski, Jerzy; Zawadzki, Hubert (2002) (på engelska). A Concise History of Poland. Cambridge: Cambridge University Press. sid. 224ff. ISBN 0-521-55917-0
Snyder, Timothy (2011). Den blodiga jorden: Europa mellan Hitler och Stalin. Stockholm: Bonniers. Libris 11957588. ISBN 978-91-85555-11-6